Kan det verkligen stämma...
Inatt har jag inte behövt suga snor en enda gång ur Alvas näsa. Jag har inte heller behövt ge henne varken renässans eller nezeril och hon har ändå överlevt natten. Kan det vara så att hon äntligen är på väg att bli fri från nästäppan?? Jag vågar inte hoppas för mycket men tänk vad härligt om hon någon gång kunde få känna hur det känns att andas obehindrat!
Kan det vara så att det är storebrors förtjänst månne? Igår rotade han nämligen fram doktorsväskan och ville leka doktor. Först gjorde han en full hälsokontroll på mamma och allt verkade vara som det skulle men han beordrade ändå ut en medicin som jag uppfattade hette: "Mmm, gott!"
Nästa patient på schemat var lillasyster Alva som sken som en sol över att storebror ägnade några minuter åt henne där hon låg på golvet.
"Hur står det till med patienten idag då?"
"Blodtrycket ser fint ut"
"Här, smaka lite av min medicin...Mmm, gott!! "
Marcus ville testa och se om Alva var sugen på att sitta med oss vid matbordet igår så han hämtade matstolen och luftkudden som hon kan ha runt om sig för att stötta upp kroppen. Det funkade sisådär i fem minuter, sen var Alva trött och ville ner på det plana och sköna golvet igen. Men Hugo tyckte det var skoj iallafall. Han bidrog med leksaker och försökte underhålla henne så gott han kunde. Men är man bara tre månader så är man och då orkar man inte sitta upp hur länge som helst hur snäll och rolig storebror man än har.
"Här har du syrran!"
Kram