The life of Lovisa

Jag hade aldrig riktigt förstått vad folk menade när dom sa att dom aldrig fick sova och var kroniskt trötta för att barnen inte sov. Hugo var nämligen ett väldigt tacksamt barn att ha att göra med på nätterna för han sova nämligen hela natten igenom redan från tidig ålder.
Men nu förstår jag definitivt vad dom pratade om för vi har blivit välsignade med ett flickebarn som är desto svårare att få att sova på nätterna. Välling och "fingerflätning" är det enda som biter på henne. Det får henne att sova gott, men resulterar i att vi ligger vakna. Hon har nämligen blivit bortskämd med att vi alltid har hållit i vällingflaskan åt henne. Numera när hon ska hålla i flaskan själv (för nu har mamma och pappa gått på strejk) ser hon ut att bränna sig på flaskan eller som att flaskan är täckt med slajmiga maskar, hon håller den med fingertopparna med ena handen och med den andra stöttar hon upp med insidan av handleden. "Fingerflätningen" var mysig i början, när hon var liten, men nu har hon blivit ett år och kan ju inte ligga och pilla mig och Marcus i händerna varje natt och kväll. Så småningom ska hon få ett eget rum och då håller det inte att hon är "bunden" till oss för att kunna somna.

Nä, nu har vi fått nog som sagt och har beslutat oss för att ta tag i situationen. Det har vi sagt ganska länge, men det har blivit som en ond cirkel för vi har varit så trötta av att aldrig få sova ordentligt på nätterna så vi har aldrig haft ork att få ordning på problemet. Men igår kväll fick vi ett ryck och testade den välkända "5 minuters metoden".

Alva skrek i över en timme. Det började som ett hysteriskt "jag-döööör-om-du-lämnar-mig-och-går-ut-genom-den-dörren" men tonades ner till ett "jag-är-så-trött-och-vet-inte-varför-jag-är-ledsen".  Att sitta utanför och lyssna på hur någon gråter och skriker efter mamma och pappa är hjärtskärande men vi stöttade och peppade varandra och gick in med ca 5 minuters mellanrum för att ge henne nappen och stoppa om henne. Tillslut så blev det längre och längre mellan utbrotten och plötsligt så sov hon.

Efter en ganska okej natt sitter jag nu med henne i knät i tv-soffan och hon verkar inte hata mig nämnvärt. Ikväll är det dags att ge sig på det igen och vi får väl se hur det går. Vi valde egentligen inte någon optimal tidpunkt att ge oss på det här för ikväll ska Marcus bort och jag får ta tag i det på egen hand och imorgon jobbar jag så då är det Marcus tur. Hade Alva varit enda barnet hade det väl varit okej, men nu har vi ju en Hugo som vill ha sin egen kvällstid med mys och högläsning. Men jag hoppas att det ska gå bra ändå.

Nu undrar ni kanske också varför jag sitter och bloggar så här dags på morgonen. Jag fick nämligen inställt uppdrag nu på morgonen så jag börjar inte förrän 10:30. Jätteskönt!!

Önskar er alla en bra tisdag.

Kram