Gymnasiet var kanske inte helt förgäves...
Igår kom jag hem efter en lååång dag på jobbet. Hade jobbat i bildtelefon på eftermiddagen så jag var lite mör i huvudet. Det var fantastiskt skönt att få sätta sig i bilen och bege sig hemåt.
När jag kom upp för trappen till huset hörde jag genast Hugos tjuriga skrik genom dörren...suck! Jag orkar verkligen inte en dag till... Hugo har kommit in i en period där han skriker och ålar sig så fort något inte går som han vill. Det går knappt att prata med honom för han bara skriker och lägger sig på golvet och gråter. Det känns som att man måste trippa på tårna omkring honom för att inte reta upp honom och slippa höra det där ilskna skriket.
Marcus hade kommit hem före mig igår så han hade börjat laga mat som stog på bordet när jag kom in i köket...härligt! Såg fram emot att få sitta ner och äta och prata i lugn och ro. Men då började Hugo gnälla för att han inte fick mer ketchup (efter att vi redan gett honom i tre omgångar)... Gnället övergick i gråt och tillsist i skrik. Marcus tog honom och satte honom i sitt knä för att försöka lugna honom. Vilket inte var populärt för Hugo bara ålade sig och skrek ännu högre. Så här har det sett utt i flera veckors tid, flera gånger varje dag. 30 minuter senare hade han äntligen lugnat ner sig och satt lugnt och stillsamt i Marcus knä och snyftade. Marcus hade segrat!!!!
När jag gick Barn- och Fritidsprogrammet på gymnasiet i Umeå fick vi lära oss om sådana här metoder hur man kan bemöta barn på olika sätt. Detta var en metod jag fick lära mig och som tydligen fastnade...=) Skriker barnet och inte vill lugna ner sig så ska man hålla fast det i famnen...inte hårt, men ändå så pass att barnet känner att jag har kontroll över situationen och att jag inte kommer att släppa det hur mycket det än sparkar och vill loss. Man ska prata lugnt och sansat med barnet och få det att känna sig tryggt.
Marcus kämpade verkligen ett bra tag men det gav utdelning. När Hugo äntligen lugnat ner sig satt han och kramade Marcus jättelänge och sedan var han så glad och nöjd och det kändes skönt för oss att se. Men stackars Marcus har nog träningsvärk idag...han var klippt slut efter det "träningspasset" igår.
Inatt har Hugo sovit jättedåligt...jag tror det berodde på hans lilla utbrott som han hade igår. Hoppas han sover bättre inatt...
/Lovisa
När jag kom upp för trappen till huset hörde jag genast Hugos tjuriga skrik genom dörren...suck! Jag orkar verkligen inte en dag till... Hugo har kommit in i en period där han skriker och ålar sig så fort något inte går som han vill. Det går knappt att prata med honom för han bara skriker och lägger sig på golvet och gråter. Det känns som att man måste trippa på tårna omkring honom för att inte reta upp honom och slippa höra det där ilskna skriket.
Marcus hade kommit hem före mig igår så han hade börjat laga mat som stog på bordet när jag kom in i köket...härligt! Såg fram emot att få sitta ner och äta och prata i lugn och ro. Men då började Hugo gnälla för att han inte fick mer ketchup (efter att vi redan gett honom i tre omgångar)... Gnället övergick i gråt och tillsist i skrik. Marcus tog honom och satte honom i sitt knä för att försöka lugna honom. Vilket inte var populärt för Hugo bara ålade sig och skrek ännu högre. Så här har det sett utt i flera veckors tid, flera gånger varje dag. 30 minuter senare hade han äntligen lugnat ner sig och satt lugnt och stillsamt i Marcus knä och snyftade. Marcus hade segrat!!!!
När jag gick Barn- och Fritidsprogrammet på gymnasiet i Umeå fick vi lära oss om sådana här metoder hur man kan bemöta barn på olika sätt. Detta var en metod jag fick lära mig och som tydligen fastnade...=) Skriker barnet och inte vill lugna ner sig så ska man hålla fast det i famnen...inte hårt, men ändå så pass att barnet känner att jag har kontroll över situationen och att jag inte kommer att släppa det hur mycket det än sparkar och vill loss. Man ska prata lugnt och sansat med barnet och få det att känna sig tryggt.
Marcus kämpade verkligen ett bra tag men det gav utdelning. När Hugo äntligen lugnat ner sig satt han och kramade Marcus jättelänge och sedan var han så glad och nöjd och det kändes skönt för oss att se. Men stackars Marcus har nog träningsvärk idag...han var klippt slut efter det "träningspasset" igår.
Inatt har Hugo sovit jättedåligt...jag tror det berodde på hans lilla utbrott som han hade igår. Hoppas han sover bättre inatt...
/Lovisa
Kommentarer
Trackback