Bokrea!!!
Som alla kanske redan vet så är det bokrea nu. Jag kan ju inte direkt stoltsera med att jag är någon bokmal, men ibland har jag mina stunder och då gillar jag att läsa romantiska noveller, självbiografier eller spännande deckare. Det finns en bok ( dock i en helt annan genre) som jag varit sugen på att köpa i många herrans år nu och när jag såg att den var med på bokrean i år kunde jag bara inte låta bli att köpa den...
Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till".
Det finns så fascinerande och vackra bilder med i boken så jag var tvungen att köpa den så att jag kan titta i den om och om igen. Ni som känner mig ni vet hur betagen jag är av allt som handlar och graviditeter, förlossningar och bebisar så det här är verkligen en bok för mig =)
Jag tänker även att den kan vara kul att ha till eventuella framtida graviditeter (2 till om jag får bestämma...hihi)
Ha det bäst!
Kram
Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till".
Det finns så fascinerande och vackra bilder med i boken så jag var tvungen att köpa den så att jag kan titta i den om och om igen. Ni som känner mig ni vet hur betagen jag är av allt som handlar och graviditeter, förlossningar och bebisar så det här är verkligen en bok för mig =)
Jag tänker även att den kan vara kul att ha till eventuella framtida graviditeter (2 till om jag får bestämma...hihi)
Ha det bäst!
Kram
Sådan far, sådan son!
Hugo läser Biltema katalogen...
Den nya Biltema katalogen kom med posten igår, till Hugos stora glädje! "Boj-boj" utbrast han i morse när han såg den ligga på köksbordet och började genast att bläddra i den. Han bubblade och pratade och pekade på olika verktyg som han glatt visade pappa. Snart kommer han väl med en låååång önskelista med verktyg som han önskar sig...hehe!
Kram
Teletubbies!
Tinky-Winky, Dipsie, La-La och Po
Vad gjorde vi utan dessa små färgglada figurer?
Hugo har som bekant legat hemma i magsjuka hela helgen. På dagtid har han i stort sett klarat sig från att kräkas, det är först på natten som han visat tecken på att må dåligt och det är också då han har kräkts som mest. Jag och Marcus har sprungit som två galningar mellan vårt och Hugos sovrum, duschen och tvättstugan. Vi har fått byta lakan två, tre gånger varje natt för att inte tala om hans pyjamaser...
I söndags morse vaknade Hugo 07:45. Efter en natt i mer vaket än sovande tillstånd kunde Marcus och jag inte förmå oss att komma upp ur sängen. Med tanke på att vi nyss hade somnat bara några timmar innan Hugo slog upp sina blå så låg vi som två klubbade sälar i sängen. Marcus tog sig till sist upp och kunde sätta Hugo i soffan under en filt med en laddning nappar i näven och satte sedan igång en Teletubbiesfilm. Detta innebar med andra ord att vi hade ungefär 61 minuter på oss att fortsätta slumra en stund till...underbart!
Efter ca 61 minuter hörde jag Hugo komma tassandes in i vårt sovrum. Han kröp upp i sängen bredvid mig och på några minuter sov han...jag och Marcus var inte sena på att följa hans exempel!
Resten av söndagen gick vi sedan som i en dimma. Vi såg till att vi fick i oss lite mat och att Hugo drack och sov ordentligt, men sen orkade vi inte ta oss för så mycket mer.
Idag mår lillprinsen mycket bättre, tack och lov! Han och jag har varit ute och åkt lite pulka och lekt lite i lekparken. Det var uppfriskande och härligt efter att ha suttit i "karantän" en hel helg. Just nu sover han men sen när han vaknar får vi se om vi kanske tar och besöker våra små vänner i Teletubbieland...
Kram
Magsjuka..?
Klockan 2 inatt vaknade vi av att Hugo gnällde innifrån sitt rum. Vi körde på som vanligt att en bytte blöja på honom och den andre sprang ner i köket och värmde välling. Jag bad Marcus fixa iordning i Hugos säng innan vi lade tillbaks honom för att sova igen och när jag kom in i Hugos rum stod Marcus och rev i sängkläderna...allt var nerspytt!
Hugo fick istället somna om inne hos oss, men det var inte populärt för efter några minuter av bök och stök kravlade han sig ur vår säng och stegade in på sitt eget rum och pekade mot spjälsängen =) Jag lade ner honom och han somnade om och sov i drygt en timme sen var det dags igen...hela sängen var nerspydd och Marcus var tvungen att ta med Hugo ner på toa för att spola av honom.
Vi bäddade med handdukar i vår säng och tog upp en liten balja utifall att...och ca en halvtimme efter att vi lagt oss igen så satte sig Hugo upp och sträckte sig efter baljan...han var så tapper och grät bara en liten stund, sen slängde han sig runt halsen på pappa för att få lite tröst.
Efter många om och men så somnade vi tillsist om och vaknade igen vid 8. Han fick i sig en rostad macka och några "puffisar" och en mugg med vatten...och det verkar som att han får behålla det. Redan kl10 var han trött igen så jag lade honom för att vila och han sover fortfarande...
Det ser med andra ord inte ut att bli någon Marcus och Lovisa-helg den här helgen, det är bättre att plutten får vara hemma hos mamma och pappa och kurera sig...jag ser hellre att han blir frisk och mår bra än att jag och Marcus ska få gå ut och äta och se på bio. Det hinns med en annan gång...Vi får sova ut en annan helg...=)
Kram
Nu har Hugo fått i sig lite mat också och även det fick han behålla. Jag tyckte att han var så pass pigg att han kunde få bada lite idag. Marcus sköljde förvisso av honom inatt efter att han hade kräkts men det är ändå skönt att få bada av sig lite när man mår lite dåligt.
Det ser eventuellt ut som att vi åker till Västerås imorgon bitti istället. Då får både vi och Hugo en natt till här hemma och då får vi en chans att se hur han egentligen mår och återhämtar sig. Så det kanske blir av iallafall, vår lilla "herr- och fru helg" =)
Kram
Hjärta
Hugos egenhändigt gjorda alla hjärtans dag hjärta
Idag när jag kom hem från jobbet hängde det här fina hjärtat på kylskåpet...
Jag blir alldeles rörd när jag tänker på att VÅR son har gjort detta fina hjärta alldeles själv på dagis.
Stor och varm alla hjärtans dag kram till alla mina vänner och min familj!
Love
/Lovisa
Ha den äran...
Känner mig inte en dag äldre än 18...
Jaha...då har man fyllt år igen. Igår fyllde lilla jag 27år, men känner mig som sagt inte en dag äldre än 18! Ibland förundras jag över hur mitt liv ser ut. Fru, mamma, husägare, arbetskollega....ojojoj! Eftersom att jag fortfaranded känner mig som en tonåring känns det konstigt att jag har samlat på mig alla dessa vuxenpoäng. Men jag trivs så fantastiskt bra med hur mitt liv ser ut just nu...det som kanske saknas är ett fast jobb och ett litet syskon till Hugo...det vore mysigt!
Idag fyller min man Marcus år...31 år för att vara exakt. Stackarn ligger hemma i feber så det blir ingen speciellt fartfylld födelsedag. Men jag har köpt med mig semlor hem som vi ska fira med ikväll =) Mums!
Nu ska jag snart iväg på nästa uppdrag...ingen rast och ingen ro! (stämmer inte riktigt in på min dag idag...men man brukar ju säga så )
Kram
Jaha...då har man fyllt år igen. Igår fyllde lilla jag 27år, men känner mig som sagt inte en dag äldre än 18! Ibland förundras jag över hur mitt liv ser ut. Fru, mamma, husägare, arbetskollega....ojojoj! Eftersom att jag fortfaranded känner mig som en tonåring känns det konstigt att jag har samlat på mig alla dessa vuxenpoäng. Men jag trivs så fantastiskt bra med hur mitt liv ser ut just nu...det som kanske saknas är ett fast jobb och ett litet syskon till Hugo...det vore mysigt!
Idag fyller min man Marcus år...31 år för att vara exakt. Stackarn ligger hemma i feber så det blir ingen speciellt fartfylld födelsedag. Men jag har köpt med mig semlor hem som vi ska fira med ikväll =) Mums!
Nu ska jag snart iväg på nästa uppdrag...ingen rast och ingen ro! (stämmer inte riktigt in på min dag idag...men man brukar ju säga så )
Kram
Härlig helg
Jag älskar lediga helger!
Hugo och hans gosiga kusin Seth busar i farmors kök
Hugo åker pulka hemma hos farmor och farfar...lite röd om kinderna blir man då
Har varit hemma hos svärföräldrarna i helgen. Underbart skönt! Kom fram på fredagkväll och Hugo slängde sig i famnen på farfar vilket var härligt att se för innan har han varit ganska så reserverad när det gäller farfar... Men den här helgen har han knappt sett åt mitt och Marcus håll, det är bara farmor och farfar som har gällt =)
På fredagkvällen tog vi det mest bara lugnt. Mia, Stefan och Seth kom lite senare så vi hann prata lite med dom innan jag och Marcus blev klippt slut och ville gå och sova. Hugo har varit sjuk ganska mycket den senaste tiden och varit vaken mycket på nätterna så det kändes att vi hade lite att hämta igen. Jag tror klockan var kring 9 när vi låg i sängen. Men det var tur att vi lade oss så tidigt för sen var det upp i ottan i lördagsmorse för att bli firade på sängen. Jag fyller nämligen år den 13/2, Marcus den 14/2, svågern Stefan 11/2 och svärfar Roger den 18/2. Så vi passade på att fira av alla den här helgen när vi ändå var hemma och hälsade på.
Det blev en mysig stund i sängen med paket och tårta... Pojkarna tyckte också att det var skoj...det är ju inte varje dag man får äta tårta i sängen =)
Jag och Marcus klädde på oss och tog med Hugo ut på förmiddagen för att åka lite pulka...det var en höjdare! Hugo älskar snön men framförallt att åka pulka. Det är tur att farmor och farfar har en så stor tomt med en liten kulle på, den blev perfekt som pulkabacke och sen kunde man springa med Hugo i pulkan runt omkring i trädgården....perfekt!
Hugo är nog inte riktigt som alla andra barn... Man kanske tycker att man borde ta det lite försiktigt med en 1-åring som aldrig upplevt så mycket snö i sina dar eller åkt speciellt mycket pulka tidigare. Men Hugo sitter helt uttråkad i pulkan om man inte drar den tillräckligt fort. Han ska helst åka själv nerför backen och vurpar han och får snö i ansiktet pustar och stånkar han lite men sen är han på benen igen och ska åka ännu mer...fascinerande!
På lördagkvällen såg vi självklart Melodifestivalen... Jag säger som Gert Fylking; "Äntligen"!!! Äntligen fick en "vanlig" människa stiga fram i rampljuset. I alltför många år har man suttit och sett på hur kändisarna bara vältrar sig ännumer i stjärnglansen. Melodifestivalen tycker jag även ska få vara till för vanliga svenssons som har ett musikintresse och är duktiga på att sjunga och skriva låtar. Hatten av för Marie Lindberg som tog sig vidare till finalen i Globen. Tyvärr tror jag inte att hon kommer att ta sig längre än dit. Men hon har iallafall visat att det går att komma så långt.
På söndagen åkte vi till Skärstad för att hälsa på lilla Hanna Kindevåg...5 dagar gammal! Det var roligt att det blev en liten tjej den här gången...Jag tror Albin, Hugo och Seth kommer att få många roliga stunder med Hanna.
Ser fram emot nästa helg...då blir det lite "Marcus och Lovisa-time". Hugo kommer att åka till storkusinerna i Västerås så att jag och Marcus kanske hinner se en bio, gå ut och äta eller hitta på något annat roligt att göra inne i stan. Det är ju inte så ofta man tar sig iväg att göra något tillsammans. Dagarna rullar på så snabbt.... Ska iallafall bli skönt att få sova sig igenom en hel natt! Hugo är jag inte det minsta orolig för. Jag vet att han kommer att ha det så bra hos Moster Linda och Morbror Jonas. Ebba och Noa kommer att se till att han inte har det tråkigt och deras lilla vove Tindra skulle nästan kunna ta hand om Hugo alldeles själv. Han tycker att hon är en fascinerande varelse och kan stå och studera henne i timmar. Så han kommer att ha det så bra....problemet är nog istället hur mamma och pappa kommer att klara av att vara borta från honom ett helt dygn!!!???
Hugo och hans gosiga kusin Seth busar i farmors kök
Hugo åker pulka hemma hos farmor och farfar...lite röd om kinderna blir man då
Har varit hemma hos svärföräldrarna i helgen. Underbart skönt! Kom fram på fredagkväll och Hugo slängde sig i famnen på farfar vilket var härligt att se för innan har han varit ganska så reserverad när det gäller farfar... Men den här helgen har han knappt sett åt mitt och Marcus håll, det är bara farmor och farfar som har gällt =)
På fredagkvällen tog vi det mest bara lugnt. Mia, Stefan och Seth kom lite senare så vi hann prata lite med dom innan jag och Marcus blev klippt slut och ville gå och sova. Hugo har varit sjuk ganska mycket den senaste tiden och varit vaken mycket på nätterna så det kändes att vi hade lite att hämta igen. Jag tror klockan var kring 9 när vi låg i sängen. Men det var tur att vi lade oss så tidigt för sen var det upp i ottan i lördagsmorse för att bli firade på sängen. Jag fyller nämligen år den 13/2, Marcus den 14/2, svågern Stefan 11/2 och svärfar Roger den 18/2. Så vi passade på att fira av alla den här helgen när vi ändå var hemma och hälsade på.
Det blev en mysig stund i sängen med paket och tårta... Pojkarna tyckte också att det var skoj...det är ju inte varje dag man får äta tårta i sängen =)
Jag och Marcus klädde på oss och tog med Hugo ut på förmiddagen för att åka lite pulka...det var en höjdare! Hugo älskar snön men framförallt att åka pulka. Det är tur att farmor och farfar har en så stor tomt med en liten kulle på, den blev perfekt som pulkabacke och sen kunde man springa med Hugo i pulkan runt omkring i trädgården....perfekt!
Hugo är nog inte riktigt som alla andra barn... Man kanske tycker att man borde ta det lite försiktigt med en 1-åring som aldrig upplevt så mycket snö i sina dar eller åkt speciellt mycket pulka tidigare. Men Hugo sitter helt uttråkad i pulkan om man inte drar den tillräckligt fort. Han ska helst åka själv nerför backen och vurpar han och får snö i ansiktet pustar och stånkar han lite men sen är han på benen igen och ska åka ännu mer...fascinerande!
På lördagkvällen såg vi självklart Melodifestivalen... Jag säger som Gert Fylking; "Äntligen"!!! Äntligen fick en "vanlig" människa stiga fram i rampljuset. I alltför många år har man suttit och sett på hur kändisarna bara vältrar sig ännumer i stjärnglansen. Melodifestivalen tycker jag även ska få vara till för vanliga svenssons som har ett musikintresse och är duktiga på att sjunga och skriva låtar. Hatten av för Marie Lindberg som tog sig vidare till finalen i Globen. Tyvärr tror jag inte att hon kommer att ta sig längre än dit. Men hon har iallafall visat att det går att komma så långt.
På söndagen åkte vi till Skärstad för att hälsa på lilla Hanna Kindevåg...5 dagar gammal! Det var roligt att det blev en liten tjej den här gången...Jag tror Albin, Hugo och Seth kommer att få många roliga stunder med Hanna.
Ser fram emot nästa helg...då blir det lite "Marcus och Lovisa-time". Hugo kommer att åka till storkusinerna i Västerås så att jag och Marcus kanske hinner se en bio, gå ut och äta eller hitta på något annat roligt att göra inne i stan. Det är ju inte så ofta man tar sig iväg att göra något tillsammans. Dagarna rullar på så snabbt.... Ska iallafall bli skönt att få sova sig igenom en hel natt! Hugo är jag inte det minsta orolig för. Jag vet att han kommer att ha det så bra hos Moster Linda och Morbror Jonas. Ebba och Noa kommer att se till att han inte har det tråkigt och deras lilla vove Tindra skulle nästan kunna ta hand om Hugo alldeles själv. Han tycker att hon är en fascinerande varelse och kan stå och studera henne i timmar. Så han kommer att ha det så bra....problemet är nog istället hur mamma och pappa kommer att klara av att vara borta från honom ett helt dygn!!!???
Gymnasiet var kanske inte helt förgäves...
Igår kom jag hem efter en lååång dag på jobbet. Hade jobbat i bildtelefon på eftermiddagen så jag var lite mör i huvudet. Det var fantastiskt skönt att få sätta sig i bilen och bege sig hemåt.
När jag kom upp för trappen till huset hörde jag genast Hugos tjuriga skrik genom dörren...suck! Jag orkar verkligen inte en dag till... Hugo har kommit in i en period där han skriker och ålar sig så fort något inte går som han vill. Det går knappt att prata med honom för han bara skriker och lägger sig på golvet och gråter. Det känns som att man måste trippa på tårna omkring honom för att inte reta upp honom och slippa höra det där ilskna skriket.
Marcus hade kommit hem före mig igår så han hade börjat laga mat som stog på bordet när jag kom in i köket...härligt! Såg fram emot att få sitta ner och äta och prata i lugn och ro. Men då började Hugo gnälla för att han inte fick mer ketchup (efter att vi redan gett honom i tre omgångar)... Gnället övergick i gråt och tillsist i skrik. Marcus tog honom och satte honom i sitt knä för att försöka lugna honom. Vilket inte var populärt för Hugo bara ålade sig och skrek ännu högre. Så här har det sett utt i flera veckors tid, flera gånger varje dag. 30 minuter senare hade han äntligen lugnat ner sig och satt lugnt och stillsamt i Marcus knä och snyftade. Marcus hade segrat!!!!
När jag gick Barn- och Fritidsprogrammet på gymnasiet i Umeå fick vi lära oss om sådana här metoder hur man kan bemöta barn på olika sätt. Detta var en metod jag fick lära mig och som tydligen fastnade...=) Skriker barnet och inte vill lugna ner sig så ska man hålla fast det i famnen...inte hårt, men ändå så pass att barnet känner att jag har kontroll över situationen och att jag inte kommer att släppa det hur mycket det än sparkar och vill loss. Man ska prata lugnt och sansat med barnet och få det att känna sig tryggt.
Marcus kämpade verkligen ett bra tag men det gav utdelning. När Hugo äntligen lugnat ner sig satt han och kramade Marcus jättelänge och sedan var han så glad och nöjd och det kändes skönt för oss att se. Men stackars Marcus har nog träningsvärk idag...han var klippt slut efter det "träningspasset" igår.
Inatt har Hugo sovit jättedåligt...jag tror det berodde på hans lilla utbrott som han hade igår. Hoppas han sover bättre inatt...
/Lovisa
När jag kom upp för trappen till huset hörde jag genast Hugos tjuriga skrik genom dörren...suck! Jag orkar verkligen inte en dag till... Hugo har kommit in i en period där han skriker och ålar sig så fort något inte går som han vill. Det går knappt att prata med honom för han bara skriker och lägger sig på golvet och gråter. Det känns som att man måste trippa på tårna omkring honom för att inte reta upp honom och slippa höra det där ilskna skriket.
Marcus hade kommit hem före mig igår så han hade börjat laga mat som stog på bordet när jag kom in i köket...härligt! Såg fram emot att få sitta ner och äta och prata i lugn och ro. Men då började Hugo gnälla för att han inte fick mer ketchup (efter att vi redan gett honom i tre omgångar)... Gnället övergick i gråt och tillsist i skrik. Marcus tog honom och satte honom i sitt knä för att försöka lugna honom. Vilket inte var populärt för Hugo bara ålade sig och skrek ännu högre. Så här har det sett utt i flera veckors tid, flera gånger varje dag. 30 minuter senare hade han äntligen lugnat ner sig och satt lugnt och stillsamt i Marcus knä och snyftade. Marcus hade segrat!!!!
När jag gick Barn- och Fritidsprogrammet på gymnasiet i Umeå fick vi lära oss om sådana här metoder hur man kan bemöta barn på olika sätt. Detta var en metod jag fick lära mig och som tydligen fastnade...=) Skriker barnet och inte vill lugna ner sig så ska man hålla fast det i famnen...inte hårt, men ändå så pass att barnet känner att jag har kontroll över situationen och att jag inte kommer att släppa det hur mycket det än sparkar och vill loss. Man ska prata lugnt och sansat med barnet och få det att känna sig tryggt.
Marcus kämpade verkligen ett bra tag men det gav utdelning. När Hugo äntligen lugnat ner sig satt han och kramade Marcus jättelänge och sedan var han så glad och nöjd och det kändes skönt för oss att se. Men stackars Marcus har nog träningsvärk idag...han var klippt slut efter det "träningspasset" igår.
Inatt har Hugo sovit jättedåligt...jag tror det berodde på hans lilla utbrott som han hade igår. Hoppas han sover bättre inatt...
/Lovisa
Det rullar...
Det är ganska precis ett år sedan jag var inne här och skrev något... Man kan säga att jag tagit ett sabbatsår. Tappade helt lusten för att blogga och har inte känt något sug efter att börja med det på nytt...förrän nu!
Jag har en vän som bloggar och jag har suttit som fasklistrad framför datorn och beundrat hennes bilder och tankar senaste dagarna, så nu känner jag mig laddad och inspirerad att börja blogga igen.
Hoppas bara att inspirationen håller i sig och att jag kommer ihåg att skriva några rader då och då.
Min rubrik "Det rullar..." kommer sig av den tråkiga period i livet som jag kommit in i just nu... Det känns som att man vaknar på morgonen, gör sig iordning, lämnar Hugo på dagis, åker och jobbar, hämtar Hugo på dagis, äter-leker-slöar framför tvn och sen somnar.... Sedan går allt detta i repris dag efter dag efter dag.... Jag känner mig instängd!
Det är tur att jag har en underbar man och en helt fantastisk son där hemma som lyser upp mitt liv denna bistra vinter. Jag hoppas att våren snart är här...jag behöver solsken!
Kram Lovisa